Medeltiden

Svensk medeltid brukar räkna från utslocknandet av den s k Uppsalaätten (eller Ynglingaätten) 1060 till Stockholms blodbad 1520. Av tradition bestäms gränserna för en epok av politiska händelser.
   Under vikingatid och äldre medeltid växte en statsmakt fram i Sverige. De medeltida lagarna innehåller en rad bestämmelser om att den ärvda jorden i möjligaste mån skulle hållas inom släkten eller ätten; jord skulle först erbjudas till dess medlemmar om den skulle avyttras.
   Perioden fram till 1200-talet kan karaktäriseras som en övergångstid; då uppstod klassamhället; då växte stats- och kungamakten fram, liksom en kyrka och en feodal aristokrati.

• Ätte-och hövdingasamfund
• Hedendom
• Kristendomen
• Kungaättestridernas tid
• Folkungarnas tid
• Kalmarunionen
• Karl Knutsson Bonde
• Sturarna
• Stockholms blodbad

Hedendomen

   En av de mer ingripande delprocesserna i samhällets utveckling från ättesamhälle till statssamhälle var religionsskiftet.
   Den förkristna religionen är dåligt känd. Alla skiftliga vittnesbörd om den är mer eller mindre präglade av den segrande kristna religionens syn. Den förkristna religionen var en polyteistisk religion: ett flertal olika gudar är kända. Något specialiserat prästerskap fanns inte. Hövdingarna eller ledare för ätter spelade förmodlingen en framskutande roll. Kulten ägde rum ute i det fria. Ett hedniskt tempel finns omtalat i Uppsala. Uppsala templet var gemensamt för alla Sveriges "provinser". Vart nionde år ägde en stor blotfest rum. Människor och djur offrades och händes i en lund invid templet.

Senmedeltid i Norden

Sveriges kungar och drottningar
mellan år 1290 - 1521

Sveriges medeltida historia.

Medeltiden i korta drag

Sagan om Ingjald Illråde

Arns fotspår

Sagan om Yngve Frö

Gudar och myter

Aspenäsätten

Orust historia

Drottning Hackas grav

Olof Skötkonung (Eriksson),
kung ca 995-1022

Stenkilska ätten

Sverkersa- och
Erikska ätten

Runornas innebörd

Rogstorpsstenen

De Bohusländska runinskrifterna

Husaby - kyrka, källa & hällristningar

Kristendomens genombrott hänger intimt samman med framväxten av en statsmakt och ett klassamhälle.
   Under handelsfärder och under vikingatåg kom svenskar i kontakt med kristendomen och missionärer besökte Sverige. Den första kände var Ansgar, en munk från Wetsfalen, som två gånger uner 800-talet besökte Birka.
   När stormän och andra ledande personer övergick i den nya religionen, följde inte sällan andra som stod i beroendeförhållande till dem med i trosskiftet.
   Sitt tidigaste fäste förefaller kristendomen ha haft i Västegötland. Olof Skötkonung döptes vid Husaby vid Kinnekulle i Västegötland. han befrämjade inrättandet av landets första biskopssäte i Skara.
   Den kyrkliga organisationen i Sverige var ännu vid mitten av 1200-talet ej särskilt fast inpassad i den världsomfamnande romerska kyrkan.

Kungaättestridernas tid

   Den mest kände representanten för den erikska ätten är Sveiges nationalhelgon och ättens grundare, Erik den helige. 1158 erkändes han som kung i Västegötland. Den erikska ätten har sin gravplats i Varnhem i Västegötland.
   Erik den heliges son, Knut Eriksson (1167-1195/6) regerade i nästan trettio år. Knut följdes av en representant för den sverkerska ätten, Sverker Karlsson (1196-1208). Vid slaget vid Lena, Västegötland, 1208 fördrevs han och ersattes av knuts son Erik Knutsson (1208-1216). Sverkerska och erikska ätterna avlöste varandra eftersom de segrade i kampen om makten.


 

   Då Erik Eriksson dog valdes hans systerson, Birger jarls äldste son Valdermar till svensk konung (1250). Han var gift med Sofia, dotter till Erik Plogpenning. Denna ätt har sedermera kallats folkungaätten.
   Valdermars yngre bror Magnus hade erhållit hetigtitel och hertigdöme. mellan bröderna utbröt strid, Magnus besegrade Valdermar, valdes till konung och regerade till sin död 1290.
   Bland annat med kyrkans hjälp slog kungadömet igenom under denna tid. Skatteväsendet ordnades och utbyggdes för centralstyrelsens ökade behov.
   Kungamaktens kyrka och världsligt frälse befann sig alla i stark tillväxt vid Magnus Ladulås död (1290), och höll varandra i balans. men under det följande decenniet vann det världsliga frälset, stormännen, överhand.
   Birger Magnusson firade sin kröning (1302). Kungens yngre bröder Erik och Valdermar försökte driva sin egen politik med stöd av en grupp stormän.
   Erik och Valdermar tillfångatog kungen på Håtuna hösten 1306 ("Håtunaleken").
   Hertig Erik uppbyggde sin feodalstat kring båda sidor Göta älv. Det svenska riket delades 1310; Birger fick stora delar av Östsverige, Gotland och Viborg i östra Finland, medan hertigarna lade beslag på de västsvenska landskapen Värmland, dal och Västergötland. Erik gifte sig med den norska kungadottern Ingeborg.
   1317 inbjöds hertigarna att gästa kungen på Nyköpings slott. hertigarna fängslades och omkom i fängelset. Stormännen gjorde uppror och Birger fick fly från riket 1318. 1319 vid Uppsala valdes hertig Eriks son Magnus Eriksson till svensk konung. Kort dessförinnan hade han genom arv blivit norsk konung. Han härskade över Skandinaviens dittills största statskomplex: Sverige, Finland, Skåne, Blekinge, norra Halland samt Norge.
   Magnus son Håkan av Norge trolovades med Valdermar Atterdags dotter Margareta 1359.

Medeltidslagar

Sedan Albrekt av Mecklenburgs tyska knektar hade fått bukt med folkungarna, kunde det tyckas som skulle den tyska exploateringen av Sverige börja på allvar men det svenska rådet lyckade hålla honom stången.
   Många viktiga slott och län innehades under Albrekts tid av hans far och andra mecklenburgare. De svenska herrarna vände sig (1388) till Margareta, drottning av Danmark och Norge, änka efter konung Håkan av Norge. margaretas trupper besegrade Albrekt vid Åsle i Västergötland 1389. Kampen var dock ej avgjord. Först 1398 vann Margareta Stockholm. Sverige, Danmark och Norge hade nu förenats.
   Margaretas och Håkans ende son Olof hade dött, men hon fann en tänkbar efterträdare i sin systerdotterson Erik av Pommern . han korades 1388 till Norges tronföljare, 1396 hyllades han i Danmark och Sverige. Han kröntes i Kalmar 1397. Margareta dog 1412.
   Erik av Pommern, som var ensam regent efter Margaretas död, hade ej samma förmåga som hon att vinna opinionen. Hans drottning Filippa var syster till Henrik V av England.
   Fogdestyret tog flera danska och tyska tjänstemän i anspråk än på Margaretas tid, och de svenska stormännen kände sig alltmer tillbakasatta.
   Eriks krig mot Holstein ledde till att hansan sällade sig till hans fiender 81426). Som följ därav drabbades Bergslage hårt, som ej fick avsättning för sina produkter. Läget blev mycket svårt. 1434 bröt upproret löst. Engelbrekt framträdde som dess ledare.
   I januari 1435 sammanträdde ett stort rådsmöte i Arboga, och Engelbrekt intog sin plats bland rådsherrarna. Kort därefter började en medling mellan de stridande parterna, vilket ledde till fred våren 1435. men redan i januari 1436 fördes nya klagomål fram till kungen, efter ett nytt stort möte i Arboga.
   På hösten 1438 utsågs Karl Knutsson till riksföreståndare i Sverige. I juni 1439 uppsade danskarna Erik av pommern tro och lydnad, och hertig Kristoffer av Bayern blev i realiteten regent. Det svenska råden anslöt sig till det danska valet 1441. Kristoffer regerade till år 1448. Han dog barnlös.

Tysk furste kung i Svergie.

Västervik

Engelbrekt Engelbrektsson

Drottning Margareta

   Karl Knutsson valdes i Stockholm till konung av Sverige. det danska rådet hade valt Kristian av Oldenburg till dansk kung. De båda kungarnas rivalitet hotade freden i Norden. Det utbröt krig mellan Sveriges och Danmarks kungar. Den började med ett danskt angrepp 1451. Året därpå ryckte Karl härjande och brännande in i Skåne. kristian motdrag var anfall mot Västegötland. 1457 måste Karl Knutsson ge upp kampen, ty då reste sig de svenska herrarna mot honom.
   Karl Knutsson valdes för tredje gången till Sveriges konung, vilket han var fram till 1470.

  

Karl Knutsson Bonde

   Den danske kungens motståndare var bland annat de mäktiga Sturarna. Sturarna segrade vid slaget vid Brunkebergsåsen, norr om det dåtida Stockholm.
   Efter brunkebergsslaget flammade en intensiv nationell stämning upp i landet.
   Danska kungen Hans slöt förbund med den ryske tsaren Ivan III mot Sverige. År 1495 bröt ryssarna in över Karelen och började belägra Viborg. De drevs tillbaka av befälhavaren Knut Porse. 1497 slöt Sverige fred med Ryssland.
   I Sverige rådde inre kris. Rådets missnöje med herr Stens växande makt och självrådiga förvaltning steg, och samtidigt rustade kung Hans för att vinna Sverige. Striden slutade olyckligt för herr Sten. 1483 hyllades Hans som konung av Sverige. År 1499 utsågs Kristian, kung Hans´son, till svensk tronföljare.
   herr Sten gjorde uppror och blev åter riskföreståndare. Herr Sten dog 1503. Svante Nilsson valdes till riksföreståndare. Detta blev en svår och påfrestande tid, under nästan ständigt krig med Danmark. I början av 1512 dog Svante Sture. Det svenska rådet började genomföra en förlikningspolitik gentemot Danmark. Svante Stures son herr Sten lade hastigt beslag på hans fars län, slott och gruvor.

Kristian II 1520 - 1521

  På 1510-talet kom ärkebiskp Gustav Trolle i ohjälplig konflikt med Sten Sture d y. Det var inte bara en tvist mellan två starka personligheter utan även en kamp mellan statsmakt och kyrka.
   I denna strid hade riksföreståndaren fördelen av att kunna stödja sig på Sveriges riksdag, som 1517 beslöt, att Trolle skulle avsättas och hans borg, Stäket, rivas.
   Kristian II upptog sin fars och farfars planer på att erövra Sverige, och han blev snart en synnerligen farlig motståndare till Sten Sture d y. Hans ställning blev starkare bl a därför att han gifte sig med en syster till kejsar Karl V.
   Två gånger, 1517 och 1518, angrep han Sverige utan framgång. men vid andra tillfället lyckades han genom svek föra med till Danmark sex svenska herrar, vilka lämnats som gissland vid underhandling, bland dem den unge Gustav Eriksson (Vasa). År 1520 gick Kristian till anfall för tredje gången.
   i Västergötland mötte honom Sten Sture med en svensk här. Under en strid på sjön åsunden sårades den svenske riksföreståndare dödligt och avled kort därefter. Sverige stod nu utan ledare, danskarna kunde tränga upp genom landet, och på hösten 1520 intogs Stockholm.
   I Stockholm hyllades Kristian av en riksdag som Sveriges arvkonung, och kröntes den 4 november under stora högtidligheter. Allt det förflutna, lovade han på nytt, skulle vara glömt. Men så kom omslaget, förfärande plötsligt. Den 7 november anställde han på Gustav Trolles uppmaning rättegång mot de kröningsgäster, som tillhört Sturepartiet och deltagit i åtgärderna mot ärkebiskopen. Domarna fälldes snabbt, och under två dagar avrättades i Stockholm ca 100 män, bland dem biskopar, rådsherrar, borgare och frälsemän.
   Kristian II, som i svensk tradition senare fick namnet Tyrann, nu trodde sig nu ha lyckats med vad hans far och farfar inte mäktat: att slutgiltigt ha förintat det motspänstiga självständighetspartiet i Sverige. Utvecklingen skulle visa, att han misstog sig och att Stockholms blodbad som så många andra våldshandlingar i historien resulterade i motsatsen till vad dess anstiftare tänkt sig.