Socken avser alltid en territoriell enhet medan församling kan användas både om territorial- och personalförsamlingar. Kyrkan i en socken/församling leddes av en komminister eller kaplan som det hette tidigare. Vid varje kyrka fanns även en klockare.
 I kyrkan förvarades kontanta medel i kyrkkistan, som var låst och hade tre lås. En nyckel hade prästen, och de två andra hade de båda kyrkovärjarna (kyrkvärdarna). Dessa tre hade det ekonomiska ansvaret och skulle vid vårens sockenstämma redovisa ekonomin. Kyrkoherden var sockenstämmans självskrivna ordförande.
 Kyrkoherden följde sina sockenbor genom livet och hade ett ansvar inför Gud, biskop och domkapitel att leda dem på den rätta vägen till frälsningen genom katekesundervisning, husförhör, förkunnelse och sakramentsförvaltning.
 En eller flera församlingar inom ett område bildar ett pastorat. Pastoratets ledare är kyrkoherden. Ett pastorat utgör området för kyrkoherdens ämbetsutövning. Den största församlingen där kyrkoherden bodde kallades moderförsamling och de övriga annexförsamlingar.
 För de lågt avlönade kyrkoherdarna skulle få tillräckliga inkomster stadgade Västerås ordinantia 1527 att där gällen, d.v.s. kyrkoherdens ämbetsområde, var svaga skulle två gäll förenas till ett. Det var stor skillnad på pastoraten vad avser ekonomin. Vissa pastorat var feta medan andra magra. En kyrkoherde i ett fett pastorat hade högre status än en kyrkoherde i ett magert pastorat.
 Det var även ett stort avstånd mellan kaplaner och kyrkoherdar om man ser på tjänsteställningen. Annexkyrkorna kallades ofta för redkyrkor (ridkyrkor) därför att det inte alltid fanns väg mellan pastoratets kyrkor utan prästen var tvungen att rida till annexkyrkan, när han skulle förrätta gudstjänsten. En annan typ av församlingar som inte stod under domkapitlet var regementena under den tid de låg i fält. Ett regemente hade i regel en regementspastor och två bataljonspredikanter. Under krigstid förekom ett flertal extra bataljonspräster. Under fredstid när officerare och manskap var hemma tillhörde de sin vanliga lokala församling.
 Ytterligare en typ av församlingar var de slotts- och herrgårdskapell som började komma under 1600-talet. Adeln hade rätt att hålla sig med en huspredikant. Dessa församlingar skulle dock godkännas av domkapitlet.
 Ett större eller några mindre pastorat förenades till ett kontrakt, i regel 4 - 8 pastorat. Kontrakten leddes av en kontraktsprost. Han gjorde årliga visitationer och sände rapporter till sitt konsistorium. Tjänsten tillsattes av biskopen sedan denne inhämtat kontraktisternas, d.v.s. de ordinarie prästerna i en församling, förslag. Prosten var ett mellanled mellan stiftsstyrelsen och prästerna. Prosten var alltid en kyrkoherde i ett av kontraktets pastorat och en förman för prästerna i kontraktet. En skrivelse från domkapitlet till prästerna i kontraktet gick alltid via prosten. Omvänt skickade prästerna skrivelser till domkapitlet via prosten. Prosten hade som uppgift att visitera underlydande kyrkoherdar. Stiftet är en del av rikskyrkan och utgör biskopens förvaltningsområde. Stiftet består av ett antal kontrakt. Av de nuvarande tretton stiften går sju tillbaka till den indelning som fanns vid 1200-talets början. Ledningen av stiftet åvilar förutom biskopen i första hand domkapitlet. Biskopen har sin residens i stiftstaden.
 Det finns 13 stift i Sverige. Biskopen är stiftets styresman och inspektor. Han höll kontroll över prästerna vid visitationer och prästmöten. Prästmötena hölls alltid i stiftstaden och hade till uppgift att hålla prästernas kunskaper vid liv. Vid dessa möten avgjordes också olika frågor och gavs föreskrifter och upplysningar av vikt för alla präster.
 Vid ståndsrikstagen representerades prästerskapet av alla biskopar samt vissa utvalda präster. Redan vid medeltiden fanns vid varje domkyrka en domskola (katedralskola) som hade till uppgift att utbilda präster. Domskolan hade fyra klasser och avslutades med ett två-årigt prästseminarium. År 1626 infördes gymnasiet och katedralskolan gjordes om till trivialskola. Efter genomgången trivialskola fick prästkandidaterna sin utbildning i gymnasiet. Högre teologie utbildning fick enbart ges vid universiteten. Från och med 1649-års skolordning skulle det finnas sju lektorer vid alla gymnasier.
 Domkapitlet har ett gammalt ursprung. Namnet har uppkommit därigenom att prästerna vid biskopskyrkan i sin dagliga samling i kyrkan (domus=hus) läste ett kapitel (capitulum) ur bibeln. Biskopen i Uppsala är ärkebiskop och även om ärkebiskopsämbetet i princip upphörde med reformationen är biskopen i Uppsala den svenska kyrkans andlige ledare. Han är den som för kyrkans talan och har till uppgift att viga landets övriga biskopar. Om ärkebiskopen brukar sägas "Primus inter pares", (Den främste bland likställda).

Källa: Södermanlands kyrkliga struktur under 1600-talet av Ragnar Norrman, samt Kyrka och Krona i Södermanländskt 1600-tal, utgiven av Mörner, Mariefred.

Länsbeteckningar