Kan spelmissbruk gå i arv?

Ur en statistisk synvinkel har många som lider av spelmissbruk någon form av psykisk störning. Psykiska problem å andra sidan är starkt förknippade med arv och därmed kan man hävda att spelmissbruk är en sorts sjukdom som kan gå i arv. Dock är det mer korrekt att säga att själva förutsättningarna för missbruk går i arv, inte att spelmissbruk specifikt ärvs. En person kan med andra ord ärva missbruk i och med att psykiska sjukdomar kan gå i arv, men poängteras bör att det ena inte automatiskt leder till det andra.

Uppväxtförhållanden ökar risken för spelmissbruk

spelmissbrukMänniskans personlighet såväl formas som utvecklas till stor del utav tidiga erfarenheter i livet och av det biologiska arvet. Inom psykologin pratar man om ”det sociala arvet” som syftar på hur ett barn imiterar och tar efter vuxnas sätt att både lösa problem och att uppföra sig i vardagen. Då barnet sedan växer upp och påbörjar sitt liv har man olika förutsättningar att hantera kraven som omgivningen ställer på en. Det sociala arvet styr således hur man tar tillvara på möjligheterna som livet ger, hur man bearbetar ångest och tillfredsställer det naturliga behovet av spänning.

Samhället ställer vissa krav på människan som kan leda personer med tendens till missbruk att drabbas av spelmissbruk. Somliga familjer har även tydligt förorenade värderingar och attityder som kan bidra till att en familjemedlem drivs till spelmissbruk. Flertalet forskningar visar att de barn som växer upp i ett hem där det förekommer missbruk av någon form har betydligt större risk att själva bli missbrukare. Om det är inlärda beteenden eller arv som leder till spelmissbruk har man dock inte kunnat fastställa, men troligtvis är det en kombination av faktorerna. Rönen poängterar däremot att det biologiska arvet och uppväxtförhållandena visserligen ökar benägenheten för missbruk, men inte för vilken specifik typ av missbruk det leder till.