Under mina genealogiska strövtåg i tid och rum har jag kommit att intressera mig allt mer för den svenska historien.
   Man stöter på fattigdom, hungersnöd, sjukdom, spädbarnsdöd och orättvisor.
Vi är idag uppvuxna i hem där fattigdomen varit lika ovanlig som framtidspesimismen. Frågan är, varifrån "allt det goda" kommer, det svenska välståndet - och välfärden?   
   Sveriges väg från ett fattigt jordbrukssamhälle till en rik och avancerad industrination är inte bara en fascinerande historia. Den är också lång och komplicerad.
   Svensk historia rymmer åtskilliga människoöden som med rätta har fängslat historien: den heliga Birgitta, Gustav Vasa, drottning Kristina, Karl XII m fl. Men hur fascinerande och väsentliga för sin tids utveckling dessa människor än har varit, kan de inte betraktas som särskilt typiska för deras respektive tidsepokers samhällen. Skall man se till kvantiteter, hamnar i stället andra människor i fokus.
   Drygt 80-90 % av Sveriges befolkning levde, arbetade och dog på landet förr. Det är dessa "vanliga" människor som vi släktforskare framför allt träffar på i våra genealogiska strövtåg. Men de är en del av den svenska hisorien, eller rättare sagt, de är den svenska historien.
   Att läsa om historiska händelser, är ett sätt att ytterligare bakanta sig med sina förfäder. Man försöker bygga sig en uppfattning om hur samhället såg ut och hur människona levde.