Barn:
Anders Gustafsson, född 1718, död 1778-11-01

1762-06-13 d. Giösta Rågdahl Rågdal p. .. Surte Surte
(Det borde ha stått Rördalen ?? /RE)


1747-01-06 ....-..-.. M .. Jon .. Rågdahl Rördalen 60 år ..

Fastighetens namn tror man möjligen har med "rör" d v s med rågångmarkering att göra. Norrmännen hade under några århundraden fram till 1658 en enklav på östra sidan om Göta älv ungefär mitt emot Kungälvs fästning.
Gårdarna Måhult och Rördalen är första gången registrerade 1565 och de ligger i nordvästra hörnet av Bergums socken och därmed närmast den norska enklaven.
Kring mitten av 1700-talet finns namnet Rogdalen (Rågdalen) angivet på några handlingar, men det torde nog röra sig om ett missförstånd, eftersom namnet Rördalen generellt används såväl före som efter denna period.

Ägare av Rördalen
Rördalen saknas i 1571 års uppbördslängd.
1613 anges att Rördalen är platt öde, men ägs av Joen Amjörnsson.
1619 synes Joen ha etablerat sig på Rördalen för gott.
1629 11/11 bestäms genom donation, att Rördalen m fl hemman på Vättlefjäll skall vara hospitalhemman. Den därmed förenade skyldigheten att betala "ränta" (skatt/arrende) till sjukhusen i Vänersborg och senare i Göteborg (Lödöse församling) kvarstod fram till 1718 för Rördalens vidkommande.
1631 visar husdjursförteckningen, att Joen har en av de större djurbesättningarna i Bergum, nämligen 1 häst, 2 stutar, 2 kor, 2 kvigor samt 8 får.
1637 i den äldsta svenska jordeboken anges, att gården är 1/4 chrono (Hospital) med Joen som ägare.
1643 finns Joen och hans hustru fortfarande i livet enligt den första svenska mantals-längden.
1672 anges, att Anders (Jonsson?) och hans hustru och dotter bor på Rördalen. OBS! Åborätten var ärftlig, varför man sannolikt kan utgå från att Anders var Joen Amjörnssons son!
1692 finns den handling bevarad med vilken Häradshövdingen vid tinget i Katleberg den 28 oktober underrättade åbon om att han beviljats förmedling av räntan (skatten) från 1/4 till 1/8 chrono samt vilka uppgifter som därefter gällde enligt jordeboken. Slutsumman anges till 4 Daler 13 öre och 15 4/5 penningar. Sannolikt har problem med skatten uppkommit i samband med norrmännens härjningar i Bergum 1676.
1710 övertar dottern Anna Andersdotter och maken Gustaf Persson åborätten och fr o m 1719 är det Wadstena krigsmanskassa, som övertagit äganderätten till Rördalen.
1731 träffas ett avtal mellan ägarna till Måhult, Rördalen och Björsöås Anders Larsson, Anders Gustafsson resp Bengt Bengtsson, att de efter gemensamma satsningar på att upprusta Måhults kvarn i framtiden skall äga var sin tredjedel. Ägarna var tydligen inte skrivkunniga utan har bara skrivit sina initialer på avtalet. C:a 45 år senare anger man genom ett tillägg, att avtalet fortfarande gäller, men då har alla tre ägarna skrivit sina fullständiga namn till bekräftelse på ingånget avtal.
1731 har sonen Anders Gustafsson och hans hustru Ingeborg Jonsdotter övertagit åborätten. Av en mycket utförlig bouppteckning 15/6 1736 efter Gustaf Perssons bortgång framgår bl a att Anders hade två bröder Per och Jöns Gustafsson samt tre systrar Börta, Gunla och Börta (det fanns två systrar med namnet Börta) Gustafsdöttrar.
1753 den 5/11 betalar Anders Gustafsson 7 årsarrenden till Wadstena krigsmanskassa och förvärvar därigenom Rördalen som därmed blir 1/8 ksatte Rördalen nr 1. När Anders och Ingeborg överlåtit fastigheten 3/4 1777, är de uppenbarligen ganska välbärgade-sannolikt till en del beroende på att de bränt och sålt brännvin mm till dem, som klövjade varor förbi Rördalen. Inte heller testamentet 16/6 1778 jävar detta påstående. Utöver sonen Jon (29/11 1747) finns sönerna Gustaf (1755) i Surte, Johannes i Annered, Anders på Mollsjönäs, Per Per och Jöns samt dottern Kerstin.
1777 övertar Jon Andersson (1747-1820) och hans första hustru Kerstin Bengtsdotter (död 1779) Rördalen och har då dottern Ingeborg (1776). med andra hustrun Brita Jonsdotter (1759) får Jon barnen Gustaf, Brita och Kerstin.
1812 träder sonen Gustaf Jonsson (1794-1877) och hans hustru Anna Arfvidsdotter (1799-1874)från Dansered Sörgården, till gården och de får barnen Jon (1822), Gustaf (1824), Anders (1826), Johannes (1829), Sven (1832), Andreas (1834) och Carolina (1838 eller 1839). Märkligt nog blir ingen av sönerna kvar på Rördalen. Jon Gustafsson (1822-1901) gifter sig till Gustafsberg i Bergum.
1863 förvärvar dottern Carolina Gustfsdotter (1839-1913) och hennes make Aron Andersson (1838-1929) Rördalen. De fick nio barn. Dottern Tilda (1869) begav sig den 16/2 1888 i snöstorm på väg mot Bohus för att möta fadern, som på morgonen begett sig till Göteborg med häst och släde. I det rådande ovädret beslöt Aron att övernatta i Bohus. Detta ledde till att Tilda omkom i snödrivorna. Sonen Gottfrid (1883) var inbiten och skicklig jägare.

1720-1723
Ny regeringsform och riksdagsordning. Kungens envälde
avskaffades, ämbetsmännen fick ökat inflytande. 'Frihetstiden' in-
leddes, Industri, teknisk utveckling, men också mutor, främ- mande
pengar och inflytande.

1720-t.
Tinget. Tingsstugan vid Esstorp var så förfallen, att tinget då
fick hållas i Västra Ryd, som då var länsmansgård.
1723
Ofrälse ståndspersoner (präster och borgare) fick tillstånd att
införvärva frälsejord. (Jfr 1789).
1730-1732
Landshövdingar i Älvsborgs län: Olof Gyllenberg
1734
LAG om Tingshusbyggnadsskyldighet för varje härad.

1734
1734 års LAG stod en Kvinna under förmyndare oavsett ålder

1734
Tortyr förbjöds i fängelser. 1772 förbud mot pinorum.
1734
Sveriges Rikes Lag kommer ut. Hårda straff, spöslitning,
lönskaläge straffbart, bouppteckning obligatorisk, uä barn ingen
arvsrätt, kvinna måste ha giftomans lov för att gifta sig, myndig
endast som änka. (Jfr 1842,1861,1864, 1870, 1906 och 1970).
1734
Förordning om fredande av ekskogar.

1734
Ny lagbok som ersätter Kristoffers landslag.
1734-1875
Förekom namnet fasta, fastebref. Är detsamma som lagfartsbevis
för fast egendom

1735
Landshövdingar i Älvsborgs län: Palmfeldt

1735
Förordning som reglerar djur betande i ekskogar.
1736
Tinget. Då stod den tredje Tingsstugan vid Esstorp färdig med
arrestlokal, en sal och fyra kammare, en förstuga samt två små
kammrar ovanpå.
1741
Pliktpallen dras in som bestraffningsmedel. Den användes vid
bestraffning av 'lönskaläge och enskilt hor'. Dras in 1741 och
ersättes med penningböter. En beskrivning från början av
1700-talet: Pliktpallen skall varasom en vanlig pall, dock så hög
att då syndaren knäfaller, kan han lägga armarna på den. Den dömde
står på på pliktpallen från andra ringningen och sedan under hela
gudstjänsten.