Brunflo är en tätort i Brunflo församling i Östersunds kommun. Orten ligger cirka 16 km sydost om Östersund, i inre delen av Brunfloviken av Storsjön och är Jämtlands näst största tätort.
 Brunflo består av byarna Södergård, Backen, Viken och Änge. Tidigare var orten ett stationssamhälle med tidstypisk bebyggelse. Brunflo ligger naturskönt med fin utsikt över Storsjöbygden med åkrar, skog och sjö.
 Sockennamnet Brunflo kommer av ordet brunn, källa, flo och myr. Socknen är av hedniskt ursprung. Sockennamnet kommer av gården BRUNFLO vid St Olofs-källan på Lövberget, som är ett av bygdens 15 ödesbölen. Församlingen sträcker sig från Pilgrimstad i öster till Frösön i väster. Fornlämningsmässigt är bygden den största i Jämtland och församlingsmässigt den näst största efter Östersund. Brunflo har 23 förhistoriska byar och många intressanta ortnamn från förhistorisk tid. Ortnamnen presenteras i skriften Brunflobygden 1993.
 Fynden från flera av bygdens byar och gravfält liksom ortnamnen visar entydigt på att Brunflo är en av Storsjöbygdens äldsta bygder i Jämtland.
 Folkvandringstidens äldsta skede möter oss såväl i ortnamnen Grytan, Viken, Hagnastada och Hälle som i märkliga fynd från flera gårdar. I denna framställning vill vi göra en resa bakåt i tiden i sällskap med berömda män till de märkliga gårdarna och byarna i det 1500-åriga Brunflo.
 Brunflo ligger i den östra delen av Storsjöbygden på gränsen mellan den centraljämtska slätten och det östliga bergkullandskapet. Innan järnvägen drogs fram genom nuvarande tätorten Brunflo var den en ren jordbruksbygd. Den växte fram ur fyra större gårdar - Backen, Lillviken, Storviken och Änge. Idag omfattar tätorten Brunflo även Södergård. Förutom denna har ytterligare en tätort bildats på 1980-talet i byn Torvalla. Den har fått namnet Torvalla och omfattar Skogsmon, Fjällmon, Ängsmon och Verksmon, som är ett industriområde.
Om vi studerar Brunflos byar, kan vi klart urskilja Odensala by som ett eget bebyggelseområde liksom Torvalla. Ope och Optand bildar ett tredje. Kartmaterialet visar, att bebyggelsen växer fram från Storsjön och sprider sig upp mot nuvarande gamla Karl Johansvägen och gamla E 75-an. Härifrån sprider sig bebyggelsen såväl väster som österut.
 Lund, Grytan och Håkansta utgör en egen sammanhållen bebyggelsekärna. Den utgår från Storsjöstranden och sprider sig till allt högre terasser. Namnet Grytan antyder varifrån bebyggelsen har utgått, eftersom det synes vara det äldsta ortnamnet i bebyggelsekärnan. Lund och Lunne är kultnamn av mycket hög ålder. Backen och Viken bildar ett eget område. Viken utgör här den äldsta gården. Änge synes ha uppkommit ur denna bebyggelse liksom Backen. Redan i förhistorisk tid finns i Änge två gårdar. Här kan vi urskilja möjligen ett tveböle, om vi utgår från de förhistoriska gravfälten. Gården Backen synes vara anlagd i vikingtidens slutskede. Flera intressanta fynd kommer från de här gårdarna.
 Nästa bebyggelsekärnor utgör Åkre, Gusta, Berge Gärde, Lunne, Hälle och Bodal, varav Åkre, Gusta och Berge synes utgöra en bebygelsekärna och Gärde, Lunne och Hälle en annan jämte gården Bodal. Av dessa gårdar synes bebyggelsen ha utgått från gården Hälle.
Namnet Bodal, som under medeltiden skrivs Bude betecknar ett bodland till en central gård i Brunflobygden liksom senare Slåtte och Hornsjöböle utgör.
 Slutligen utgör Glemsta, Knöva och Svedje de sista byarna österut i Brunflobygden. Till denna bebyggelsekärna måste också räknas Balsta och Hållsta, som under medeltiden synes ha tillhört Brunflo församling. De två gårdarna hör under Brunflo socken som tidigare nämnts enligt länskartorna från såväl 1852 som 1923. Svedje är ett medeltida namn. Till detta område hör även Österböle, Juriken och Hundstugan/ Hund- tuvan. Ödegårdar är även Tossviken och Hornsjöböle.

Källa:Brunflobygden
  

Brunflobygden
Bergum, Ur den svenska småbrukarstammen
Bergums församling
Nona net
Flyg bild
Göteborgs naturvårdsprogram
Stads kartan

 
Brunflo kyrka - Kastalen från 1170-talet