Välkommen till min släktforskarsida!

  Vad var kriterierna för att upprätta en bouppteckning under sent 1700- och tidigt 1800-tal? Det kan finnas flera skäl till att bouppteckning saknas för en avliden. För att nämna några: Den avlidne saknade ekonomiska tillgångar. Före år 1734, då lagen om bouppteckningsskyldighet uppkom, stiftades år 1669 en mycket begränsad lag på att uppteckna boet. Dessförinnan fanns ingen skyldighet alls. Bouppteckningen kan ha förkommit under årens gång av olika skäl, t ex brand, stöld, pärmfyllnad eller hungriga råttor.

  Många bouppteckningar har förkommit under årens lopp. De kan också har lämnats in i hos "fel" tingsrätt. Kontroll om det har gjorts bouppteckningar kan göras i fattigräkenskaper, där fattigprocenten skulle betalas. I vanliga domböckerna brukar det också nämnas vilka bouppteckningar som lämnats in. I församlingens kungörelseböcker brukar också nämnas vilka bouppteckningar som lämnats in. Om det var aktuellt med ett nytt gifte kan det också finnas hela bouppteckningar i församlingens arkiv. Av 1700-tals bouppteckningar är många försvunna ur arkiven. Men det kan finnas kvar i gårdsarkiv.

• Kammararkivet
• Landsarkivet
• Häradsrätten
• Krigsarkivet
• Riksarkivet
• Bouppteckningar
• Andra källor och arkiv

Andra sidor

Lagarna
Den militära sektorn

Bouppteckningar kunde göras efter någons död eller medan den samme levde. Huvudsyftet med bouppteckningar var att kyrkan som fattigvård skulle få in fattigprocenten, som var en viss del av boets behållning. Jag tror det var en 1/4 procent. Därutöver var det enstaka år som extra avgifter belasta alla överlåtelser. Vid överlåtelse av gården till en ny generation upprättades en bouppteckning för den äldre generationen och fattigprocenten fastställdes. Därefter var den äldre generation nästan egendomslösa och då upprättades knappast någon ny bouppteckning efter dem. Bouppteckningar gjordes också i samband med att någon fodringsägare krävde inlösen av gården, för att få fram boets behållning. Den vanligaste typen av bouppteckningar var efter dödsfallet. Vid ett ev. omgifte var det tvunget att upprätta en bouppteckning som skulle uppvisas för prästen innan vigseln, då barnen blev tilldelade sin arvsrätt efter sin avlidna förälder. Om inte det var aktuellt med något nytt gifte kunde bouppteckningen efter makar göras samtidigt efter den sistes död.

  Bouppteckningarna brukar normalt innehålla även delning av boet. Delningen var alltid på slutet och det skulle kunna tänkas att endast den första delen har bevarats i respektive arkiv. I gårdshandlingarnas och kyrkans handlingar är det alltid kompletta bouppteckningar med bodelning om inte något blad har förkommit. Det var inte riktigt bestämt i vilken tingsrätt en bouppteckning skulle lämnas in. Därför kan bouppteckningar ibland vara inlämnade på "fel" ställe. Även hanteringen av bouppteckningar kan ha skett så att de blivit inbundna i fel volym, tillsammans med annan tingsrätts handlingar. Många bouppteckningar har försvunnit och hittas lättast där det finns bevarade gårdshandlingar. Om bouppteckningar har lämnats in kan man oftast se detta i andra källor. I kyrkoarkivet finns uppgifter om när fattigprocenten har betalts i fattigräkenskaperna och därutöver brukar det finnas uppgifter i kungörelseböckerna. I de vanliga tingshandlingarna brukar det också nämnas vilka bouppteckningar som lämnats in. Där finns också ibland utsedda särskilda bodelningsmän som får i uppdrag att upprätta bouppteckning och dela boet. Jag uppfattar detta som en uppmaning och krav på att göra bouppteckningen.

   Landsarkiven

   På landsarkivet i Göteborg handläggs frågor om yngre bouppteckningar av en särskild bouppteckningsenhet; man fyller i en blankett med uppgifter om den avlidne och får sedan en kopia på den begärda bouppteckningen. I äldre bouppteckningar får man forska själv på vanligt sätt; fram till c:a 1860 finns mikrokort i forskarsalen, därefter får man beställa in originalvolymen till bordet. Men det går naturligtvis att lämna in skriftliga förfrågningar också om de äldre bouppteckningarna. Gränsen mellan yngre och äldre bouppteckningar varierar från tingsrätt till tingsrätt. Yngre är helt enkelt de som råkade finnas kvar på tingsrätterna när det sista lasset gick till landsarkivet i samband med att skattemyndigheten tog över hanteringen av nya bouppteckningar från tingsrätterna vid halvårsskiftet 2001. Äldre är de som fanns på landsarkivet redan innan dess. (Reservation för att denna gräns mellan yngre och äldre bouppteckningar kan ha ändrats sedan jag senast beställde kopior av yngre bouppteckningar. Det logiska vore ju en tidsgräns, lika för alla tingsrätter; men ska några volymer från de senaste leveranserna släppas fria för 'vanlig' forskning, så måste man ju ha hunnit att förteckna dem först.) För de yngre bouppteckningarna finns ofta register från tingsrätterna. För de äldre bouppteckningarna har landsarkivet upprättat egna personregister för varje härads- och rådhusrätt, men inte för hela perioden. De yngre av de äldre är ofta oregistrerade; och då de dessutom är Ofilmade, så får man alltså bläddra igenom volymerna för att se om det finns någon bouppteckning efter den person man söker. Dessvärre är dessa bouppteckningar oftast skrivna på träpapper som nätt och jämt tål att man tar i dem, så de borde inte bläddras i alls.

Älvsborgs lösen 1571 och 1613

Riksarkivet och Landsarkiven

Nationell Arkivdatabas (NAD)

För att komma åt det äldre materialet måste landsarkiven utnyttjas. Landsarkiven började växa upp vid sekelskiftet för att man i dem skulle kunna rädda den regionala och lokala statliga förvaltningens pepper, t ex kyrkoböckerna.
   Landsarkivens roll är å ena sidan att vårda källmaterialet för både den svenska statens förvaltningsbehov och den enskilde medborgarens rättsintresse, å andra sidan att stödja den historiska forskningen.
   Det är framförallt tre huvudgrupper av arkivmaterial som släktforskaren tidigt måste gå igenom i sitt forskningsarbete, nämligen kyrkoarkiven, mantalslängderna och de lokala juridiska arkiven.
  Kyrkoböckerna: Kyrkoböckerna kommer nog alltid att vara släktforskarens förnästa källa. Den svenska kyrkobokföringen lagfästes i 1686 års kyrkolag och motiverades då inte av omtanke om kommande släktforskare. I stället var den ett led i kontrollen av församlingsmedlemmarnas förhållande till kyrkan och deras läskunnighet.
   I kyrkoarkiven finns födelse-, lysnings- och vigselböcker, vidare dödböcker och husförhörslängder.
   Mantalslängderna: Mantalslängderna är ett halvsekel äldre i sin tillkomst. Egentligen var de skattelängder. Dessa har sitt ursprung i att tullen på kvarnar övergick under 1630-talet till personlig skatt som erlades efter antalet invånare på varje gård.
   Mantalslängderna redovisar hushållen socke- och fögdevis. De är mer utförliga ju längre fram och in i 1800-talet man kommer.
   Man söker först upp det härad som förfäderna bodde i, sedan socken och gårdsnamnet, tills man funnit rätt. Där finns noteringar om gården och brukarens namn samt antalet personer i hushållet. Först under 1800-talet slutar hustrur och barn upp att vara anonyma.
   Mantalslängderna finns att låna på mikrokort från SVAR. Eller på länsstyrelsens arkiv.
  Det juridiska arkivmaterialet: Det juridiska arkivmaterialet består av rådhus- och häradsrätters serier av domböcker, s.k. småprotokoll över lagfarter, testamenten, förmyndarskap och bouppteckningar m.m.
   Bouppteckningar: En persons bouppteckningar är offentlig och förvaras de första 100 åren i respektive rätters arkiv för att sedan hamna på landsarkivet. Bouppteckningarna blev allmänna först i och med 1734 års lag, där det stadgades i Ärfda balken. En orsak till att det blev lag att föra bouppteckning var att en viss procent av behållningen, skulle tillfalla församlingens fattiga.
   De flesta landsarkiv har gjort upp alfabetiska register över de personer som avlidit och som det bevarats bouppteckningar efter. Dessa  bouppteckningar ger en bild av hur de bodde, vad man heft för bohag, skulder och tillgångar m.m. Man får också upplysningar om släktbanden och familjeförhållanden, som kan vara så gott som omöjliga att få fram på annat vis.

Arvsrätt

Det är värt att titta i Häradsrätter och domböcker efter uppgifter om sina förfäder. Även om förfäderna var rättskaffens människor, köpte de kanske en gård eller vittnade i ett mål.
   Domböckerna var myndigheternas protokoll över brottsmål, tvister m m. Rådhusrätten var den vanligaste domstolen i städerna och häradsrätten på landet. Från dessa och andra domstolar finns i allmänhet domböcker bevarade sedan 1600-talet.
   Domböckerna är mikrofilmade på rullfilm. Häradsrätternas arkiv är inte mikrofilmade i samma utsträckning.

Krigsarkivet

Ett rikt material väntar i Krigsarkivets stora samlingar av arkiv efter Försvarsdepartementets myndigheter samt militärförband från hela riket.     Det viktigaste för släktforskaren är de s.k. generalmönsterrullorna för perioden från 1680-talet fram till mitten av 1800-talet. En viktig bok i sökandet efter soldaten är Statistiska sammandrag af svenska indelningsverket av Claes Grills. I den kan man slå upp häradets namn, sockennamnet och namn och nummer på rotarna. Så får man reda på vilket kompani man skall söka i. Sedan kan man gå in i rullorna och ta del av uppgifterna där man vanligen finner knektens nemn, ålder, tjänsteperiod, kroppslängd, civilstånd och ibland fadersnamn.
   Ett exemplar av generalmönsterrullorna finns på landsarkiven. En stor del av Krigsarkivets material är också mikrofilmat och finns att låna på mikrokort från SVAR.

Andra källor och arkiv

Sveriges alla telekataloger (bra för att söka levande släktingar): BAS-versionen kostar 195 kr inkl moms och innehåller alla privatpersoner på de vita sidorna och alla företag på de rosa sidorna. Kan beställas hos Telia InfoMedia Reklarms Förlagsverksamhet tel 020-32 12 16.

Hitta information om levande personer
Information om nu levande personer kan du, förutom på den ovan nämnda cd-skivan med Sveriges alla telekataloger, söka i "allmänhetens terminal" på den lokala skattemyndigheten.

Medeltidslagar

Bilder ur Magnus Erikssons landslag

Landskapslagarna

Krigsarkivet

DAUM - Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå.

Riksantikvarieämbetet

Ortsnamnsarkivet i Lund

Bouppteckningsregister i Skåne

SOFI - Språk- och folkminnesinstitutet.

Rolf Ekenfelts register

Lantmäteriet

SLHD - lokalhistoria

Region- och Stadsarkivet Göteborg med Folkrörelsernas Arkiv

Svenska Emigrantinstitutet