Namnet Alingsås
  Namnet Alingsås (Alinxaas) är känt sedan 1300-talet. Det anses vara en sammansättning av aling = "person från Ale härad" och höjdbeteckningen ås. Det var här vid Nolbyåsen (Alinx-åsen), i ett vackert landskap rikt på sjöar, vattendrag, dalgångar och bergshöjder, men också med bördig åker och skogsmark som Alingsås kyrkby växte upp. De medeltida vägarna följde ofta ådalarna, vilket även var fallet i denna bygd.

Historia
  Alingsås grundades i efterdyningarna av Kalmarkriget (1611-13). Efter ett kungabesök 1618 fick Alingsås stadsprivilegier 1619. Stadsgrundningen var ett led i kronans försök att kontrollera marknadshandeln på platsen.   Alingsås förde på 1600-talet en tynande tillvaro som agrar köpstad, men fick en stark utveckling under ett par decennier från 1720-talet och framåt.
  Staden blev då berömd för Jonas Alströmers stora manufaktur för textilproduktion, Alingsås manufakturverk, som av samtiden sågs som en förebild. Verksamheten var dock starkt beroende av statsstöd och drabbades senare av 1700-talets manufakturkris. Stadens folkmängd hade då stabiliserats runt ca 1000 invånare.   Manufakturverkets tillbakagång och slutliga avveckling 1847 medförde en relativt långsam tillväxt för staden under tidigt 1800-tal. En ny epok randades efter att Västra stambanan anlagts (1859) liksom ett bomullsväveri (1862). Alingsås expanderade raskt fram till 1950-talet och utvecklades till ett viktigt textilcentrum. Den följande textilkrisen slog hårt mot Alingsås, som åter hade en långsam tillväxttakt. Ett mer mångsidigt näringsliv växte fram med bl.a. viktiga regionala serviceuppgifter.

Charles Hill
  Det skulle dröja närmare 100 år innan Alingsås åter blev en stor textilindustriort. Om Jonas Alströmer var 1700-talets store industriman då var Charles Hill 1800-talets textilkung i staden. Hill var engelsman och föddes i Bolton i Lancashire år 1816. 1843 flyttade han till Sverige och 1861 gjorde han sitt intåg i Alingsås. Året därefter, 1862, grundade han Alingsås bomullsväveri. Samma år invigdes Västra Stambanan d.v.s. järnvägen mellan Göteborg och Stockholm, vilket fick stor betydelse för Alingsås stads utveckling. Hill såg också till att gasljuset infördes i staden, både i textilfabrikerna och till gatubelysning.

Stadsrättigheter
  Alingsås kyrkby var tidigt en betydande handelsplats, vilket många fornfynd från stenåldern i området kring Mjörn vittnar om. Handeln och vem som skulle kontrollera den, var under hela medeltiden föremål för strider mellan svenskar och danskar. När danska trupper i Kalmarkriget 1613 brände ner Nya Lödöse flydde stora delar av stadens borgerskap och bosatte sig i Alingsås. Vid krigsslutet ville de återvända till sin stad, men förbjöds av kung Gustav II Adolf eftersom staden var i fiendes ägo. Istället uppmanades de att stanna kvar och bebygga marken.
  Den 21 september 1619 utfärdade Gustav II Adolf stadsrättigheter till den lilla kyrkbyn och Alingsås blev en stad. De ca. 300 invånarna fick nu rätt att bedriva handel och hantverk. Handel kunde ske i form av byte med oxar från södra Sverige mot järn från Bergslagen. Exempel på hantverkare var skräddare, skomakare och smeder.
  1639 fick staden det slutliga privilegiebrevet och med det även stadssigillet, som används än idag. Det visar en hjort, stående under en ek på en kulle.

Industrin och staden växer
 Alingsås bomullsväveri blev den allt mer dominerande industrin i staden. Den drog efterhand också till sig likartad verksamhet och Alingsås förblev fram till 1950-talet förknippat med textil- och konfektionsindustri. I och med att industrin blev större ökade också befolkningen och staden växte under 1900-talet. Från att ha varit drygt 3000 invånare vid sekelskiftet hade Alingsås befolkning ökat till 12 500 personer i mitten av 1900-talet. Omkring 1950 var textilindustrin som störst med 2300 anställda, vilket motsvarade 55 procent av stadens industriarbetare. Textilindustrins saga slutade vid 1960-talets mitt, då såväl bomullsväveriet som konfektionsindustrin avvecklades på grund av den allmänna textilkrisen i landet. Verkstadsindustrin tog istället över rollen som stadens ledande industrigren.

Jonas Alströmer
 Jonas Alströmer, född 7 januari 1685 i Alingsås, död 2 juni 1761, var en av den industriella revolutionens förgrundsfigurer i Sverige. Han importerade såväl maskiner som kunnande från utlandet och grundade flera företag, bland annat Alingsås manufakturverk. Jonas Alströmer var 1739 en av de sex grundarna av Kungliga Vetenskapsakademien vid dess instiftelse. Mest känd är mångsysslaren Alströmer för sitt stora intresse för jordbruk: populariserade odlandet av potatis som livsmedel och tog även fram nya metoder för potatisodling.