Församlingar och orter i Ale kommun

Ale kommun
Kobergsbygdens intresseförening
Fyrfota vänner
Hålanda församling
Hålanda av Anders Olofsson
Äskekärrskeppet

   Ale härad ligger i Västergötland, nordost om Göteborg, mellan Göta älv i väster och sjön Mjörn i öster. I öster dominerar vildmarksområdena Risveden i norr, samt Alefjäll och Vättlefjäll söderut.
  Ale är tidigast omnämnt 1262 (Alyr). Namnet anses vara plural av ett ord som antingen syftar på trädslaget al eller på ett fornsvenskt ord för helgedom.
  Ale härad gränsade på den svenska sidan till häraderna Vättle, Kulling, Bjärke och Flundre, samt på den norska sidan till skeppsredorna Torpe, Faxe och Hising - sedermera Inlands Torpe, Inlands Södre och Västra Hisings härader.

Hålanda

   Under medeltiden var Västergötland indelat i fyra fjärdingar, vari socknen ingick i den nordvästra. Fjärdingarna var i sin tur indelade i bon, vari bygden tillhörde Hullsjöbo. Holäsio bo omtalas redan under 1200-talet.
Hålsjön är inte mer än 3 meter djup och ligger 56 meter över havet.    Socken har sedan långt tillbaka i tiden tillhört Ale härad (1262 Alyr). Tingplatsen då det gällde enklare mål var säkerligen Tingberg i Lödöse. men var det större mål fick man nog resa den långa vägen upp till Götala tingsplats utanför Skara.
   Socknen har i sitt äldsta skede legat under Stynaborgs län. Stynaborgskulle har varit en hövdingagård, som kanske kan ha legat i Starrkärrs socken (eller i Balinge norr om Alingsås).
   Enligt professor N. Beckmans tolkning av Äldre Västgötalagens befolkningsstatisktik hade Hålanda c:a 75 invånare på 1200-talet, år 1330 c:a 150, 1400-talet efter digerdödens förödande verkningar blott 100, medan det 1571 skulle ha stigit till 170 invånare.
   Då man för Hålandas del nämner skogsbruk, kan man inte undgå att tala om Risveden, ty 85% av all sockens skog är belägen inom Risvedenområdet.
   Från början lär den ha varit en häradsallmänning för de runtom liggande häradena. Så långt tillbaka i tiden som 1300-talet omtalas Risveden i Västgötalagen. Ris-småskog, ved-skog = småskog.
   På 1600-talet lär det ha funnits en mycket vacker ekskog, som under den danska pantsättningstiden 1613-1620 blivit hårt skövlad. Striderna om skogen blev med tiden både svåra och farliga. 1684 blev 37 bönder dömda för olovlig avverkning.
   Medan ägandeförhållandena varit rätt bestämda för "slättbönderna" har det varit annorlunda för byggarna i själva Risvedenområdet, dvs i stort sett de flesta "skogsbönderna". Genom ett dekret av Gustaf Vasa, kom alla dessa skogsmarker att ligga under kronan. Underligt nog följde även de flesta uppodlade gårdarna och torpen med i denna reduktion.
   Nybyggarna på Risveden kom att kallas åbo, och sedan ägorna kommit att omfatta 1/4 hemman, kronobonde. Till kronan betalades en viss årlig ränta eller arrende.
   År 1723 kom rätt för dessa "kronobyggare" att friköpa sina jordar mot en engångsavgift av 6 års sammanlagd ränta. Enligt "Extract jordebruk" av den 6/2 1723 skulle Hålanda omfatta 24 1/4 hemman.
   Vid 1750 års storskifte av Risveden inom Hålanda socken, blev Holmedalen, Verleds, Järnklev, Råda och Skaggatas skogar skiftade.

   Kyrkstigen österut från Drängedalen leder in i det förgångna. Runtom en sluten, högstammig granskog med svagt silande solljus, som når den mjuka barrmattan.
   Den siste som verkligen gick denna stigen till kyrkan var Alfred i Slerbo. Det var mot 1950-talet. Många liktåg gick på Slerbo kyrkstig. Det var många liktåg förr i tiden. Lungsoten härjade överallt.
   När vägen över mellersta Risveden gjordes färdig och körduglig i början av 1930-talet, förlorade den gamle stigen sin betydelse. Men förr hade den en uppgift, närmare gårdarna mest som "köreväg" i äldsta mening, i övrigt som regelrätt stig till kyrkan i Hålanda by. Rundt om i bygden finns rester av de gamla typiska körevägarna kvar.
   Man hade långt både till kyrkan i Hålanda och skolan, som låg nere vid Grandalen. Tre dagar i veckan, med undantag för en sommarmånad och tre månader på vintern, fick barnen knalla iväg. Från den glest bebyggda trakten mellan Holmevatten i väster och Skantås vid Långareds sockengräns, drog dageligen en skara barn ner till den avsides liggande Grandalsskolan.
   Östra delen av Risveden, som till stor del ligger i Långareds socken, hade inte någon egen kyrka förr i tiden. Ett kapell byggdes inte förrän 1914. Dessförinnan måste många ta sig upp till moderkyrkan i Långareds by eller ända bort till Lena kyrka.

Starrkärr

 Starrkärr-Kilanda, f.d. Sterrkärr och Stärkered, är en nybildad församling (socken) från och med 2008-01-01 i Ale kommun i Västergötland (i före detta Älvsborgs län), Västra Götalands län.
 Huvudkyrkan ligger knappt 3,5 mil nordost om Göteborgs centralstation Starrkärrs kyrka. I Starrkärr-Kilanda ingår, den till 2007-12-31 egna församlingen , Kilanda, med Kilanda kyrka, tätorten Älvängen, med egen kyrka Älvängens kyrka, samt samhällena Alafors och Nol, också med egen kyrka Nols kyrka, i den sammanvuxna tätorten Nödinge-Nol.
  En by i Starrkärr, som betecknas som en småort, är Sannum. Äldsta samhället är bruksorten Alafors med spinneriet från 1855. Älvängen och Nol växte fram som stationssamhällen under 1800-talets andra hälft. Med etableringar av industrier under 1900-talet utvecklades även dessa båda orter till brukssamhällen.
 Från 1956 till 1983 var "gamla" Starrkärrs församling delad i Starrkärrs respektive Nol-Alafors kyrkobokföringsdistrikt. Ortnamnet Starrkärr är omnämnt första gången 1415 (Starker). Det syftar precis som det låter på halvgräsen starrar samt på kärr.
Under arbete med täckdikning i Äskekärr norr om Alafors 1933, hittades ett vikingatida skepp. Skeppet, nu kallat Äskekärrskeppet, visade sig vara en knarr i ek.Segelskeppet för fraktfart är daterat till 930-talet. Vikingaskeppet finns utställt på Göteborgs stadsmuseum.
  Häljered söder om Älvängen har man sedan 2001 byggt en rekonstruktion av en stormannagård från vikingatiden med tidsenlig teknik.
  Sedan 1938 bildar Starrkärrs och Kilanda församlingar tillsammans ett pastorat, Starrkärrs pastorat Till 1937 ingick även Nödinge församling och före 1664 dessutom Östad i nuvarande Lerums kommun.

Kilanda

 Kilanda är från och med 2008 en del av Starrkärr-Kilanda församling (socken) i Ale kommun och Göteborgs stift. 1952-73 ingick Kilanda församling tillsammans med Starrkärrs församling i Starrkärrs kommun. Under alla år Kilanda var egen församling ingick den i Starrkärrs pastorat/kyrkliga samfällighet. Kilanda kyrka, som har anor från tidig medeltid, ligger ca 3,5 mil nordost om Göteborg.
 Socknen omnämns första gången 1425 (Kilande). Betydelsen är oklar, men förleden tros syfta på ett kilformat landområde och efterleden har tolkats som antingen åker eller strandmark.
 Byar i Kilanda som bildat småorter är Hult och Kollanda. Längs biflöden till Forsån finns öppna dalgångar med jordbruksbygd, omgivna av uppbrutna skogsbygder. Södra delen av vildmarksområdet Risveden möter norra delen av naturområdet Alefjäll, båda med omfattande mossmarker inom socknen.

Nödinge

 Nödinge är ett samhälle i Ale kommun. Det är den största orten i kommunen med ca 4500 invånare. Det ligger ca 2 mil nordost om Göteborg, öster om Göta Älv. Samhället var ursprungligen kyrkby i Nödinge församling och har varit plats för en kyrka sedan medeltiden.
 

Skepplanda

 Skepplanda är en församling i Ale kommun och Göteborgs stift. Kyrkbyn Skepplanda, med församlingskyrkan Skepplanda kyrka, ligger drygt 3,5 mil nordost om Göteborg. I församlingen finns tätorterna Skepplanda och Alvhem. Byar som bildat småorter är Blinneberg, Högstorp, Ryd, Skår och Slittorp.
 Ortnamnet är belagt sedan 1400-talet (Skipplanda). Det innehåller fornsvenskans skip för skepp och plural av land. Namnet kan ha samband med att Grönån varit segelbar i historisk tid.
 Församlingen består av bördiga dalgångar vid Göta älv och Grönån med biflödet Forsån. I Skepplandadalens fond vilar de båda västgötahorstarna Angertuvan och Rapunaberget i norr. I öster finns det glesbefolkade vildmarksområdet Risvedens södra del, med hela fem naturreservat inom församlingen, Trehörningen, Kroksjön och Slereboåns dalgång, Ekliden, Kvarnsjöarna och Rapenskårs lövskogar i Grönåns dalgång utanför Risveden.
 Åren 1952-1973 utgjorde Skepplanda tillsammans med Hålanda en kommun med namnet Skepplanda kommun, med Skepplanda som centralort.
 Skepplanda pastorat har en historia av sammanslagningar och splittringar i olika konstellationer av de fem församlingar som idag ingår. De tillhör idag dels Ale kommun, dels Lilla Edets kommun. Skepplanda församling (Ale kommun), Hålanda församling (Ale kommun), Tunge församling (Lilla Edets kommun), Ale-Skövde församling (Lilla Edets kommun) och S:t Peders församling (Lilla Edets kommun).
 Denna sammansättning har pastoratet haft sedan 1962. Likadant var det från 1661 till 1863, samt från 1545 till 1575. Till och med 1544 ingick endast Skepplanda och Hålanda. Mellan 1576 och 1660 ingick förutom dessa två församlingar även Ale-Skövde. 1864 – 1962 var det istället S:t Peders och Tunge församlingar som gjorde Skepplanda sällskap.

Sankt Peders församling

 Sankt Peders församling, före detta Sankt Peters församling, är en församling i Svenska kyrkan i Lilla Edets kommun.
 Församlingen består av tätorten och den gamla staden Lödöse med omgivningar; dalgången kring Gårdaåns mynning mot Göta älv, omgiven av branta bergshöjder. Församlingen ligger cirka 4 mil nordost om Göteborg.
 Församlingen ligger också den östra sidan om Göta älv, den del Lilla Edets kommun som tillhör Västergötland. Församlingen är också en del av Ale härad och en före detta socken.
 Förutom själva Lödöse ingår byarna Heden och Hälltorp, som tillsammans bildat en småort.

Lödöse

 Lödöse (även Gamla Lödöse; Gamlöse eller Gammelös), är en tätort och f.d. brukssamhälle i S:t Peders församling, Lilla Edets kommun, ca 4 mil nordost om Göteborg C. Lödöse har anor som en av Sveriges äldsta städer och mest betydande hamnar genom historien.
 Omfattande utgrävningar 1916-20 och från 1961 har blottlagt medeltida kyrkoruiner, husgrunder, plankgator och kajer samt ett båtskrov från tidigt 1500-tal. Hittills har ungefär 1/3 av den medeltida staden grävts ut.Lödöse är Sveriges fyndrikaste utgrävningsort.
 Arkeologiskt är Lödöse belagt från 1100-talet, möjligen 1000-talet. Staden växte snabbt i betydelse som Sveriges port mot väster. På 1100-talet fanns tre kyrkor, kungsgård, kungligt myntverk och kastal i staden. Men vid denna tid kunde man ännu inte segla ut obehindrat från Lödöse.
 Till 1473 var Lödöse Sveriges enda hamn med utfart mot Nordsjön.Man importerade varor som inte kunde frambringas i Sverige och exporterade Västergötlands animalieproduktion, samt även timmer och järn.
 Fortfarande på 1400-talet var Lödöse en av rikets sex viktigaste städer med egen representation vid kungavalen. Omkring 1450 blev den danska tullen vid den då starkt utbyggda Bohus fästning alltför betungande. Danskarna hade även Skårdals skate (nuvarande Surte och Bohus) på den östra älvstranden. Under Sten Sture d.ä:s (ca 1440-1503) regeringstid bestämdes av riksrådet vid ett möte i Kalmar 1473 att en ny stad skulle grundas vid Säveån nära Göta älvs utlopp och det stora flertalet av borgarna flyttade till Nya Lödöse, Göteborgs föregångare.
 1526 indrog Gustav Vasa (1496-1560) Lödöses stadsrättigheter, men p.g.a. de uppblossande orosstämningarna kring Danmarks avsatte kung Kristian II (da. Christiern II, 1481-1559) befallde han i början av 1530-talet att Lödöses försvar skulle stärkas med fyrkantiga torn runt den f.d. staden. Under Nordiska sjuårskriget 1563-1570 befästes platsen ytterligare genom Lindorm Torstenssons försorg. 1569-1603 ingick Lödöse i Visingsborgs grevskap. Under denna tid fick Lödöse tillbaka sina stadsrättigheter 1586 av Johan III (1537-1592). 1612-1619 ingick Lödöse i Älvsborgs andra lösen. 1644 blev Lödöse både plundrat av svenskarna och bränt av danskarna. Staden utrustades genast med en ny skans som följande år stod emot ett nytt angrepp. Samma år, 1645, slutade kriget med freden i Brömsebro då Halland tillföll Sverige. Året därpå förlorade Lödöse slutligen sina stadsrättigheter.